Igår var jag på mitt sista besök hos min barnmorska för detta år, nästa besök är den 3/1 om inte lillan har kommit tills dess.
Jag börjar bli mycket otålig, tycker hon borde komma nu. Prövat de mesta allt från att dricka hallonbladste till att ha sex men inget verkar få igång de hela.
Så igår när jag var hos min bm så frågade jag om hon inte kunde göra en hinnsvepning som ett sista försök, trodde inte hon skulle vilja detta för det lät inte så när jag förra gången frågade om detta var något de brukade göra. Men de gick hon med på, vi började med de vanliga kontrollerna som att mäta magen, känna på bebisen och lyssna på hjärtat. Allt såg bra ut, mitt magmått som kallas SF-mått var sist den 8/12 36 cm igår var det 37 cm, bebisens hjärtljud låg på 137 slag och hon trodde nu att bebisen var fixerad nu och då de sist var ruckbart.
Sedan var det dags för hinnsvepningen, vilket jag fruktade ganska mycket (men ändå var villig att pröva), då jag hört att det gör otroligt ont. Kan ju säga att det inte var behagligt någonstans men tyckte inte det gjorde så ont som för vissa jag läst om. Men detta är ju såklart olika beroende på hur känslig man är och vad ver jag men det kanske gör ondare desto mer öppen man är också.
Men detta fick jag veta iaf, min livmodertapp låg fortförande ganska långt bak så den var lite svår att komma åt. Tappen hade mjuknat och den "yttemunnen" var nu öppen ca. 1½ cm, den inre var fortförande sluten. Jag har ju inte haft så starka förvärkar utan mer som molande mensvärskänsla, men detta betyder att dessa små förvärkar har gjort någon nytta iaf! Så nu är kroppen lite mer förberedd på värkarbetet!
Nu känns det som jag har prövat de mesta som kan sätta igång de hela, så nu är det väl bara att vänta och se. Får väl fortsätta med hallonbladstet och att ha sex när man orkar, det är ju ändå den lilla i magen som har det sista ordet om när hon ska ut.
2 dagar kvar till de beräknade förlossningsdatumet och 4 dagar kvar till jul, vart tar tiden vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar